Bible

1 När prästen Pashchur, Immers son, som var föreståndare i HERRENS hus, hörde Jeremia profetera detta, 2 lät han prygla profeten Jeremia och satte honom sedan i stocken vid Övre Benjaminsporten till HERRENS hus. 3 När Pashchur följande dag släppte loss Jeremia ur stocken, sa Jeremia till honom: ”HERREN kallar dig inte Pashchur utan Magor Missaviv. 4 För så säger HERREN: ’Jag ska göra dig till skräck för dig själv och för alla dina vänner. Du kommer att få se dem falla för sina fienders svärd. Jag ska överlämna hela Juda till kungen av Babylonien, och han ska föra dem bort till Babylonien och döda dem med svärd. 5 Denna stads alla rikedomar, all egendom och alla dyrbarheter och Judas kungars alla skatter ska jag ge i deras fienders hand. De ska ta det som byte och föra bort det till Babylon. 6 Och själv ska du, Pashchur, och alla som bor i ditt hus hamna i fångenskap. Du ska komma till Babylon, och där ska du dö och begravas, du och alla dina vänner som du har profeterat lögn för.’ ” 7 HERRE, du lurade mig, och jag lät mig luras. Du var för stark för mig, du besegrade mig. Jag har blivit till ständigt åtlöje, alla hånar mig. 8 För varje gång jag ska säga något måste jag ropa och skrika om våld och förstörelse. HERRENS ord har gjort att jag ständigt utsatts för spe och hån. 9 Men när jag tänker: ”Jag ska inte tänka på honom och inte mer tala i hans namn,” då blir det som om det brann en eld inom mig, instängd i mitt innersta. Jag försöker stå emot, men jag kan inte. 10 Jag hör många viska: ”Skräck från alla håll, ange honom! Vi ska ange honom.” Alla som stått mig nära väntar på att jag ska falla. ”Kanske kommer han att låta sig luras, så att vi får övertaget och kan få vår hämnd på honom.” 11 Men HERREN står vid min sida som en stark stridsman. Därför ska mina förföljare komma på fall. De kan inte besegra mig. De kommer att skämmas och bli utan framgång, förödmjukade för all framtid så att det aldrig ska glömmas. 12 Härskarornas HERRE, du som prövar den rättfärdige, du som ser hjärta och sinne, låt mig få se dig ta hämnd på dem! Jag har överlämnat min sak åt dig. 13 Sjung till HERRENS ära, prisa HERREN! Han räddar den fattige ur de ondas hand. 14 Förbannad den dag då jag föddes! Låt inte den dag bli välsignad då min mor födde mig! 15 Förbannad den man som meddelade min far nyheten att han fått en son, och gjorde honom så glad. 16 Låt det gå den mannen på samma sätt som det gick de städer som HERREN ödelade utan förbarmande. Låt honom få höra klagan på morgonen och stridsrop vid middagstid, 17 därför att han inte dödade mig i moderlivet, så att min mor hade fått bli min grav och hennes livmoder havande för alltid. 18 Varför blev jag någonsin född, för att se elände och sorg och sluta mina dagar i skam?