Isaiah 51
1 ”Hör på mig, ni som strävar efter rättfärdighet, ni som söker HERREN! Tänk på den klippa ni blev uthuggna ur, och gruvan ur vilken ni har grävts fram.
2 Tänk på er far Abraham, och Sara, som födde er. När jag kallade honom var han bara en, men när jag välsignat honom blev han många.
3 HERREN tröstar Sion och känner medlidande med dess ruiner. Han gör dess öken lik Eden, dess ödemark lik HERRENS trädgård. Fröjd och glädje ska finnas där, tacksägelse och lovsång.
4 Lyssna på mig, mitt folk, hör noga på, mitt folk! Från mig ska lagen utgå, min rätt ska vara ett ljus för folken.
5 Min rättfärdighet närmar sig, min frälsning är på väg. Mina armar ska skaffa rätt åt folken. Fjärran länder ska vänta på mig och hoppas på min makt.
6 Se upp mot himlen och ge akt på jorden där nere. Himlen ska försvinna som rök, jorden ska nötas ut som en klädnad och dess invånare dö som mygg. Men min räddning ska vara i evighet. Min rättfärdighet ska aldrig svika.
7 Hör på mig, ni som känner rättfärdigheten och som gömmer min lag i era hjärtan! Var inte rädda för människors hån, frukta inte deras förolämpningar.
8 Mal ska äta dem som kläder och larver äta dem som ylle. Men min rättfärdighet varar för evigt, och min räddning i alla kommande generationer.”
9 Vakna, vakna, klä dig med styrka, du HERRENS arm! Vakna upp som i forna dagar, i gångna tider. Var det inte du som slog Rahav i stycken, du som genomborrade havsodjuret?
10 Var det inte du som torkade ut havet, det stora djupets vatten, och gjorde en väg i havsdjupet där det befriade folket kunde gå över?
11 De som HERREN friköpt ska återvända och komma till Sion med jubel, krönta med evig glädje. De får fröjd och glädje, sorg och suckan flyr.
12 ”Jag, jag är den som tröstar er. Varför är du rädd för dödliga människor, de som bara är som gräs?
13 Varför glömmer du HERREN, din Skapare, han som spände upp himlen och lade jordens grund? Du lever i ständig skräck för förtryckarens vrede. Han står redo att förgöra dig, men vad blir det av förtryckarens vrede?
14 Snart blir fången befriad. Han ska inte dö och läggas i graven, inte heller ska han sakna bröd.
15 Jag är HERREN, din Gud, som rör upp havet, så att vågorna dånar, han som heter härskarornas HERRE.
16 Jag har lagt mina ord i din mun och gömt dig i min skyddande hand, jag spände upp himlen och lade jordens grund, och till Sion sade jag: ’Du är mitt folk.’ ”
17 Vakna, vakna, res dig Jerusalem, du som av HERRENS hand fått dricka hans vredes bägare, tömma berusningens bägare i botten, den som fick dig att ragla.
18 Ingen av de söner hon fött kunde leda henne, ingen av dem hon fostrat kunde ta henne vid handen.
19 Dubbel olycka har blivit ditt öde — vem kan trösta dig? — förödelse och undergång, hungersnöd och svärd. Vem kan ha medlidande med dig?
20 Dina söner har dukat under och ligger på gatorna, som antiloper fångade i nät, som berusade av HERRENS vrede och din Guds straff.
21 Men hör nu här, du plågade, du som är berusad, fast inte av vin.
22 Så säger din Herre, HERREN, din Gud, som försvarar sitt folk: ”Jag tar ur din hand denna bägare som fick dig att ragla. Du ska inte längre behöva dricka ur den, ur min vredes bägare.
23 Jag ska sätta den bägaren i händerna på dem som plågade dig och sa till dig: ’Lägg dig, så att vi kan gå över dig.’ De gjorde din rygg till mark och till en gata att gå på.”