1Öknen och ödemarken ska glädjas och vildmarken blomma som en lilja.
2Den ska spricka ut i blomning, fröjdas och ropa av glädje. Libanons härlighet ska ges åt den, Karmels och Sharons prakt. Folket ska få se HERRENS härlighet, vår Guds majestät.
3Styrk svaga händer, ge stadga åt vacklande knän!
4Säg till dem som är rädda: ”Var starka, var inte rädda, för er Gud kommer med hämnd, Guds straff kommer, men han ska rädda er.”
5Då ska de blindas ögon öppnas och de dövas öron höra.
6Den lame ska hoppa som en hjort och den stumme ropa av glädje. Vatten ska bryta fram i öknen och strömmar i ödemarken.
7Förbränd mark ska förvandlas till en sjö, törstande jord till en källa, och där schakalerna nu håller till ska det växa gräs, vass och papyrus.
8Där ska det gå en huvudled, en väg som ska kallas den heliga vägen. Ingen oren får gå där, utan den är till för dem som går på vägen. Inga dårar ska vandra omkring på den.
9Där finns inga lejon, dit kommer inga rovdjur. Bara de befriade ska vandra där.
10De som HERREN friköpt ska återvända och komma till Sion med jubel, krönta med evig glädje. Fröjd och glädje ska följa dem, sorg och suckan flyr.