Isaiah 33
1 Ve dig som förstör men själv inte blir förstörd, förråder men inte själv blir förrådd! När du slutat förstöra ska du själv bli förstörd, och när du slutat förråda ska du själv bli förrådd.
2 Var nådig mot oss, HERRE, för vi väntar på dig. Var vår styrka varje morgon och vår räddning i nödens tid.
3 Folken flyr för din rösts väldiga dån, de skingras inför ditt majestät.
4 Som gräshoppor plundrar de er, som en gräshoppssvärm anfaller de.
5 Upphöjd är HERREN som bor i höjden. Han fyller Sion med rätt och rättfärdighet.
6 Han är den säkra grunden för dina tider, en källa till räddning, vishet och kunskap. HERRENS fruktan är dess skatt.
7 Se! Deras hjältar klagar på gatorna, fredens budbärare gråter bittert.
8 Vägarna ligger öde, ingen färdas på stigarna. Förbundet är brutet, vittnena föraktas och en människa betyder inget.
9 Landet sörjer och tynar bort. Libanon blygs och torkar ut. Sharon har blivit som ödemark. I Bashan och Karmel faller löven.
10 Men HERREN säger: ”Nu ska jag resa mig och visa min höghet, min upphöjdhet.
11 Ni är havande med halm och föder strå. Er andedräkt är en eld som förtär er.
12 Folken ska brännas till aska, likt törnen som huggs ner och kastas i elden.”
13 Hör vad jag har gjort, ni som är långt borta! Och ni som är nära, lägg märke till min makt!
14 Syndarna i Sion darrar, bävan drabbar de gudlösa. ”Vem av oss kan bo vid en förtärande eld, vid eviga lågor?”
15 Den som lever rättfärdigt och talar det rätta, den som avvisar vad man kan få genom utpressning och inte låter sina händer ta emot mutor, den som inte vill höra talas om våldsdåd och vägrar se åt onda gärningar.
16 Han får bo på höjderna, klippfästen ska vara hans tillflykt. Han ska ha tillräckligt med mat och inte behöva sakna vatten.
17 Dina ögon ska se kungen i hans härlighet och ett vidsträckt land i fjärran.
18 Du ska då i din tanke gå tillbaka till den fruktansvärda tiden. ”Var är nu han som höll räkning? Var är skatteindrivaren? Och han som räknade tornen?”
19 Nu slipper du se det grymma folket, som talade så underligt, ett främmande obegripligt språk.
20 Se på Sion, våra högtiders stad! Du ska få se Jerusalem, en trygg boplats, ett tält som inte behöver flyttas, vars pluggar aldrig dras upp och vars linor inte slits av.
21 Där ska HERREN finnas för oss i sitt majestät. Där flyter breda floder och strömmar, men inga farkoster med åror färdas där, inte heller mäktiga krigsskepp med segel.
22 För HERREN är vår domare, HERREN är vår lagstiftare, och HERREN är vår kung, han är den som räddar oss.
23 Dina tåg hänger slaka och håller inte masten fäst, inte heller är seglet spänt. Mycket byte ska då delas, och även de lama ska vara med och få sin del.
24 Ingen invånare ska längre säga: ”Jag är sjuk.” Folket som bor där har fått sin synd förlåten.