1Sätt hornet till din mun! Som en örn slår fienden ner på HERRENS hus, därför att de har brutit mitt förbund och trotsat min lag.
2De ropar till mig: ’Min Gud! Vi i Israel känner dig.’
3Israel har förkastat det goda, och nu förföljer fienden det.
4De har valt kungar utan mitt samtycke och furstar utan min vetskap. Av sitt silver och guld har de tillverkat åt sig avgudar, till sitt eget fördärv.
5Förkastlig är din tjurkalv, Samarien! Min vrede brinner mot dem. Hur länge ska de vara oförmögna till någon renhet?
6Och kalven har kommit från Israel! En hantverkare har gjort den, någon gud är den inte. Den ska krossas i bitar, denna Samariens kalv.
7De sår vind och skördar storm. Deras säd är tomma strån utan ax. De kan inte ge mjöl, och om de skulle ge något, slukas det av främlingar.
8Israel är uppslukat, och bland nationerna ska det betraktas som ett värdelöst kärl.
9De gick till Assyrien, likt en ensam vildåsna på vandring. Efraim har köpta älskare.
10Men även om de köpslår bland folken ska jag samla ihop dem. De ska börja tyna bort under storkungens börda.
11”Eftersom Efraim har byggt många altaren för att synda, har dessa också blivit honom till synd.
12Jag har skrivit mycket i mina lagar för honom, men det har man betraktat som något främmande.
13De offrar kött till mig och äter av köttet, men HERREN är inte nöjd med dem. Han minns nu deras skuld och straffar deras synder. De måste återvända till Egypten.
14Israel har glömt bort sin skapare och byggt palats. Juda har byggt många befästa städer. Men jag ska sända en eld mot dess städer och bränna upp dess fästningar.”