Bible

1 Detta är den profetia profeten Habackuk fick i en syn: 2 Hur länge, HERRE, ska jag behöva ropa utan att du lyssnar, vädja till dig över våldet, utan att du räddar? 3 Varför låter du mig se orätt? Hur kan du själv se på ofärden? Fördärv och våld är vad jag har framför mig, Det råder stridigheter, och konflikter uppstår. 4 Därför förlorar lagen sin kraft och rätten uteblir. Den onde omringar den rättfärdige, och rätten förvrängs. 5 ”Se er omkring bland folken, och ni kommer att häpna! Under er tid ska jag göra något som ni inte kommer att tro när man berättar det. 6 Se, jag ska resa upp kaldéerna, det grymma och häftiga folket, som drar ut över hela jorden och tar andras hem i besittning. 7 De är fruktansvärda och skrämmande, de bestämmer själva över sin lag och rätt. 8 Deras hästar är snabbare än leoparder och vildare än vargar om kvällen. Deras ryttare spränger fram i hög fart, ryttare kommer som flygande fjärran ifrån, som när en örn slår ner på sitt byte. 9 Alla är de redo till våld när de kommer, stridshären drar fram som en ökenvind och samlar fångar som sand. 10 De gör kungar till åtlöje och furstar till hån. De hånskrattar åt varje fästning och bygger jordvallar för att inta dem. 11 De far vidare som vinden och försvinner, dessa som gör sin styrka till sin gud.” 12 HERRE, du finns ju sedan urtiden, min Gud, min Helige. Vi ska inte dö! Du, HERRE, har satt dem till att döma, du klippa, du har satt dem till att straffa. 13 Dina ögon är för rena för att se på det onda. Du, som inte står ut med att se på något orätt, hur kan du stilla se på när den gudlöse slukar den som är rättfärdigare än han själv? 14 Du har gjort människorna lika fiskarna i havet, lika kräldjuren utan härskare. 15 Man drar upp dem alla med krok, fångar dem med sina garn och drar in dem i sitt nät. Så jublar man och gläds, 16 offrar åt sina garn och tänder rökelse åt sitt nät, för de ger ett liv i överflöd och en utsökt föda. 17 Ska sådana få fortsätta att tömma sina nät och döda folk utan förskoning?