Ezekiel 7
1 HERRENS ord kom till mig:
2 ”Människa, så säger Herren, HERREN till Israels land: ’Slutet har kommit, slutet har kommit för landets fyra hörn.
3 Nu är slutet över dig, för jag ska låta min vrede komma över dig och döma dig för dina gärningar, ge dig igen för allt det askyvärda du gjort.
4 Jag ska inte ha något förbarmande med dig, inte skona dig. Jag ska verkligen straffa dig för vad du har gjort, för alla dina avskyvärda handlingar. Då ska ni inse att jag är HERREN.’
5 Så säger Herren, HERREN: ’Den ena olyckan ska komma efter den andra.
6 Slutet har kommit, slutet har kommit, det har rest sig mot dig. Se, det kommer!
7 Din dom kommer över dig, du som bor i landet, tiden närmar sig, dagen är inne, bestörtning, inga glädjerop på bergen.
8 Snart ska jag tömma ut min vrede över dig, ösa ut min förbittring på dig, och döma dig för dina gärningar, ge dig igen för allt det askyvärda du gjort.
9 Jag ska inte ha något förbarmande med dig, inte skona dig. Jag ska ge dig igen för vad du har gjort, dina avskyvärda handlingar ska komma över dig själv. Då ska ni inse att det är jag, HERREN, som slår er.
10 Dagen är inne, domen kommer, den närmar sig. Staven blomstrar, övermodet frodas.
11 Våldet har växt till en ondskans stav. Inget av folket blir kvar, ingen från den där hopen, inget av deras rikedom, inget av värde.
12 Tiden är inne, dagen drar allt närmare. Köparen ska inte glädja sig och säljaren inte sörja, för vreden drabbar hela hopen.
13 Säljaren ska inte återvända till det han sålt, så länge de lever, för vreden drabbar hela hopen. För deras synders skull ska ingen av dem få behålla livet.
14 De blåser i hornet och gör sig redo, men ingen drar ut till strid, för min vrede drabbar hela hopen.
15 Svärdet härjar där ute, pest och hungersnöd där inne. Den som är ute på fälten dör genom svärdet, den som är inne i staden går under genom hungersnöd och pest.
16 De som undkommer och flyr är uppe i bergen, klagande som duvor i dalarna, var och en över sin synd.
17 Alla står där handfallna, allas knän blir som vatten.
18 De klär sig i säcktyg och höljer sig i skräck, skam täcker deras ansikten, och allas huvuden är rakade.
19 De kastar sitt silver på gatan, och deras guld har blivit orent. Deras silver och guld kan inte rädda dem på HERRENS vredes dag. Dessa ägodelar kan varken tillfredsställa deras hunger eller fylla deras magar. Sådant har fått dem att falla i synd.
20 Dess härliga glans blev deras stolthet, de gjorde av det sina vidriga avgudar och sina avskyvärda bilder. Därför gör jag det till orenhet för dem.
21 Jag ska ge det som byte till främlingar och som rov till jordens gudlösa, och de kommer att vanhelga det.
22 Jag ska vända mig bort från dem, och de kommer att vanhelga min dyrbarhet. Våldsmän ska komma in och vanhelga den.
23 Gör i ordning kedjor, för landet är fullt av blodsutgjutelse och staden full av våld.
24 Jag ska leda dit de värsta folken, och de ska inta deras hem. Jag ska göra slut på de starkas övermod, och deras helgedomar ska vanhelgas.
25 Ångesten kommer, och de söker efter frid, men finner ingen.
26 Olycka ska komma efter olycka, sorgebud ska följa sorgebud. De försöker få en syn av en profet. Prästen saknar lagen, och de äldste har inga råd.
27 Kungen sörjer, fursten klär sig i fasa, och landets folk står med darrande händer. Jag ska ge dem igen för vad de gjort och döma dem så som de själva har dömt. Då ska de inse att jag är HERREN.’ ”