Ezekiel 19
1 Sjung en klagosång om Israels furstar:
2 Säg: ’Vilken lejoninna var inte din mor bland lejonen! Hon låg bland de unga lejonen och födde upp sina ungar.
3 En av hennes ungar som hon födde upp växte upp till ett starkt lejon. Han lärde sig att slita sönder sitt byte och blev en människoätare.
4 Folken fick höra om honom, och han fångades i deras grop. Med krokar förde de honom till Egyptens land.
5 När hon såg att hon väntade förgäves, att allt hopp var ute, tog hon en annan av sina ungar, och uppfostrade honom till ett starkt lejon.
6 Han gick omkring bland lejonen och blev ett starkt lejon. Han lärde sig att slita sönder sitt byte och blev en människoätare.
7 Han kände till deras fästningar och lade deras städer i ruiner. Landet och alla som fanns där blev förskräckta när hans rytande hördes.
8 Då kom folken mot honom från länderna runt omkring. De bredde ut sitt nät för honom, och han fångades i deras grop.
9 Med krokar satte de honom i en bur och tog med honom till kungen i Babylon. De spärrade in honom, så att hans rytande aldrig mer skulle höras på Israels berg.
10 Din mor var som en vinstock i vingården, planterad vid vatten, och med många grenar och mycket frukt på grund av överflödet på vatten.
11 Den fick starka grenar, som kunde bli härskarspiror. Den var hög, den höjde sig över lövverken och syntes på långt håll för sin höjd och för sina täta rankor.
12 Men den rycktes upp i vrede och kastades på marken. Dess frukt torkade ut i östanvinden. De starka grenarna bröts av, vissnade och förtärdes av elden.
13 Nu är vinstocken planterad i öknen, i torkans och törstens land.
14 Från en av dess främsta grenar spred sig elden, och förtärde frukten. Ingen stark gren finns kvar, ingen härskarspira.’ Denna sång är en klagosång, och en klagosång ska den vara.”