Ecclesiastes 7
1 Vem vet vad som är bra för människan i livet, under de få och meningslösa dagar hon vandrar här som en skugga? Och vem kan tala om för människan vad som kommer att hända under solen efter att hon är borta?
2 Ett gott rykte är bättre än den dyrbaraste parfym, och dödsdagen är bättre än födelsedagen.
3 Det är bättre att gå till ett sorgehus än till ett festställe, för det är varje människas öde, och det bör varje levande betänka.
4 Att sörja är bättre än att skratta, för ett nedstämt ansikte gör gott för hjärtat.
5 Den vises tankar är i sorgehuset men dårens på nöjesställen.
6 Det är bättre att bli kritiserad av en vis man än att lyssna på dårars sång.
7 Som törnris som sprakar under grytan är dårens skratt. Även det är meningslöst.
8 Rofferi gör en vis man till en dåre, och mutor fördärvar hans sinne.
9 Slutet är bättre än början, tålamod är bättre än högmod.
10 Var inte för snabb med att reta upp dig, för förargelse bor i dårars hjärtan.
11 Säg inte: ”Varför var det bättre förr?” för det är inte av vishet du ställer den frågan.
12 Vishet är lika bra som ett arv, en förmån för dem som ser solen.
13 Visheten beskyddar, och det gör även pengar, men fördelen med kunskapen är att visheten ger sin ägare liv.
14 Se på Guds gärningar: Vem kan göra rakt vad han har gjort krokigt?
15 Var glad under de goda tiderna, men inse i onda tider att Gud har gjort dem båda, och människan kan inte utforska vad som kommer härefter.
16 I mitt meningslösa liv har jag sett att den rättfärdige går under i sin rättfärdighet och den gudlöse lever länge i sin ondska.
17 Var inte alltför rättfärdig eller alltför vis. För varför skulle du fördärva dig själv?
18 Var inte alltför gudlös, och var inte en dåre. Varför skulle du dö i förtid?
19 Det bästa är att gripa tag i det ena utan att släppa det andra. Den som fruktar Gud slipper hamna i ytterligheter.
20 För den vise är visheten en större styrka än tio mäktiga män i staden.
21 Det finns ingen rättfärdig på jorden som gör gott och aldrig syndar.
22 Bry dig inte om vartenda ord som sägs av andra, så slipper du höra när din tjänare förbannar dig.
23 Du vet ju inom dig hur ofta du själv har förbannat andra.
24 Allt detta har jag prövat med visheten. Jag sa: ”Jag vill bli vis”, men det övergick min förmåga.
25 Vad visheten än är, så är den långt borta och mycket grundläggande — vem kan någonsin finna den?
26 Sedan beslöt jag att försöka lära känna, utforska och söka visheten och meningen, för att inse att det onda är oförnuft och dårskapen vanvett.
27 Jag fann att bittrare än döden är en kvinna, vars hjärta är snaror och nät, och vars händer är bojor. Den som är god inför Gud undgår henne, men syndaren blir hennes fånge.
28 ”Se vad jag funnit,” säger Predikaren, ”jag har lagt det ena till det andra för att finna en mening,
29 som jag har sökt men inte funnit: Jag har funnit en ärbar man bland tusen, men jag har inte funnit en enda ärbar kvinna bland dem.
30 Se, bara detta har jag funnit: Gud skapade människorna rättsinniga, men själva söker de allt annat.”