Ecclesiastes 5
1 Ha inte för bråttom med att öppna munnen, och yttra dig inte förhastat om någonting inför Gud, för Gud är i himlen och du på jorden. Låt alltså dina ord vara få.
2 Drömmar kommer av mycket arbete och dåraktigt tal av många ord.
3 När du har gett Gud ett löfte, så dröj då inte med att fullfölja det, för han har inget till övers för dårar. Håll det du lovat!
4 Det är bättre att du inte lovar något, än att du lovar något som du sedan inte fullföljer.
5 Låt inte din mun förleda dig till att synda, och säg inte till sändebudet att det var ett misstag att lova något. Varför skulle Gud behöva bli vred för dina ord och förstöra vad du har gjort?
6 Med många drömmar kommer meningslöshet och mångordighet. Frukta du Gud!
7 Om du ser att en fattig förtrycks och att rätt och rättfärdighet åsidosätts i provinsen, bli inte förvånad. Varje tjänsteman övervakas ju av dem som är högre i rang, och dessa har i sin tur sina överordnade.
8 Men det är till förmån för landet att det finns en kung som låter jorden brukas.
9 Den som älskar pengar får aldrig nog, inte heller den som älskar rikedom. Även detta är meningslöst.
10 Ju mer man får av det goda, desto fler blir det som tär på det. Vad har då ägaren för glädje av rikedomen, förutom att få se den?
11 En arbetare sover gott, vare sig han har mycket eller lite att äta, men den rikes överflöd ger honom ingen ro att sova.
12 Jag har sett något ont och beklämmande under solen: hopsparad rikedom blir till olycka för sin ägare.
13 Om hans egendom genom någon olycka går förlorad, och om han har en son, får denne ingenting.
14 Lika naken som han föddes går han bort. Inget av det som han med möda samlat ihop, kan han ta med sig.
15 Också detta är ont och beklämmande. Som han kom ska han också gå bort. Vad får han för nytta av att bemöda sig med det som försvinner i vinden?
16 Hela sitt liv lever han i mörker och stor oro, sjukdom och bitterhet.
17 Jag har också insett att det är gott och skönt för människan att äta och dricka och finna tillfredsställelse i sitt arbete som hon bemödar sig med under solen, så länge Gud låter henne leva, för det är hennes del.
18 Om Gud ger en människa rikedom och ägodelar och låter henne njuta av dem, ta dem till sig och glädja sig åt sin möda, är det en gåva från Gud.
19 Hon reflekterar inte ofta över sina levnadsdagar, eftersom Gud fyller hennes sinne med en djup glädje.