Deuteronomy 3
1 Därefter började vi gå mot Bashan. Og, kungen i Bashan mobiliserade genast sin armé för att anfalla oss vid Edrei.
2 Men HERREN uppmanade mig att inte vara rädd för honom: ”Allt hans folk och hela hans land överlämnar jag åt dig. Du ska göra med honom likadant som du gjorde med amoréernas kung Sichon som härskade i Heshbon.”
3 HERREN, vår Gud, överlämnade även Bashans kung Og och hela hans folk åt oss och vi dödade dem alla så att ingen överlevde.
4 Vi intog alla hans städer, så att det inte fanns någon stad som vi inte tog från dem, sextio till antalet, hela området Argov, Ogs rike i Bashan.
5 Städerna var mycket väl befästa med höga murar och portar med bommar. Vi intog också alla obefästa byar som saknade murar.
6 Vi vigde dem åt förintelse, såsom vi hade gjort med kung Sichon i Heshbon och dödade allt folket; vi förgjorde städerna med både män, kvinnor och barn.
7 Men boskapen och bytet från städerna behöll vi.
8 Nu hade vi tagit de länder i besittning som tillhörde de båda amoreiska kungarna öster om floden Jordan, allt landområde från Arnondalen till berget Hermon.
9 (Fenikierna kallade Hermon för Sirjon, medan amoréerna kallade det Senir.)
10 Vi intog alla städer på slätten, hela Gilead och hela Bashan, ända bort till städerna Salka och Edrei i Ogs rike i Bashan.
11 (Kung Og i Bashan var den siste av refaéerna. Hans kista av sten finns bevarad i Rabba, en av ammoniternas städer, och den är fyra och en halv meter lång och 2 meter bred.)
12 När vi hade intagit dessa landområden, gav jag Rubens och Gads stammar det område som börjar vid Aroer vid floden Arnon samt halva berget Gilead med dess städer.
13 Ena hälften av Manasses stam fick resten av Gilead, hela Ogs kungarike och hela Argov. (Bashan är känt som refaéernas land.)
14 Jairiterna, Manasses ättlingar, fick hela Argov ända till gränsen mot geshuréerna och maakatéerna. De gav området, Bashan, namn efter sig själva och kallade det Jairs byar, som det fortfarande heter.
15 Gilead gav jag till släkten Makir.
16 Rubens och Gads stammar fick området som sträcker sig från Gilead och ner till Arnons floddal — gränsen går mitt i floden — och ner till Jabbokdalen som är gränsen mot ammoniterna.
17 Floden Jordan var gräns i väster, från Gennesaretsjön och ända till Aravasjön (Döda havet) som ligger nedanför Pisgas branter.
18 Vid den tiden gav jag också er följande befallning: ”HERREN, er Gud, har gett er detta område, men alla stridsdugliga män måste ta sina vapen och leda era israelitiska bröder.
19 ”Era hustrur och barn och er boskap — jag vet att ni har mycket boskap — ska stanna här i städerna som jag har gett er
20 tills HERREN har gett era bröder ett ställe där de kan leva i ro precis som ni har fått och tills de har intagit det land som HERREN, er Gud, ska ge dem på andra sidan Jordan. Sedan kan var och en återvända till den del av landet som jag har gett er.”
21 Sedan gav jag instruktioner till Josua: ”Du har med egna ögon sett vad HERREN, din Gud, har gjort med de här båda kungarna. På samma sätt ska HERREN göra med alla kungariken på andra sidan Jordan dit du går.
22 Ni ska inte vara rädda för folken där, för HERREN, er Gud, ska strida för er.”
23 Vid samma tillfälle vände jag mig till HERREN och bad:
24 ”Min Herre, HERRE, du har börjat visa din tjänare din storhet och makt. Vilken annan gud i himlen eller på jorden kan göra sådana mäktiga under som du?
25 Låt mig få gå över Jordan och se detta underbara land med alla sina vackra berg och Libanon!”
26 Men HERREN var arg på mig för er skull och ville inte lyssna på mig. ”Nu räcker det! Tala inte mer om det”, sa han.
27 ”Gå istället upp på berget Pisga och se dig omkring åt väster, norr, söder och öster. Därifrån kan du se landet på avstånd, men över Jordan ska du inte komma.
28 Ge uppdraget till Josua, uppmuntra honom och ge honom mod, för det är han som ska leda folket över Jordan och ge dem det land du ser.”
29 Sedan stannade vi kvar i dalen i närheten av Bet Pegor.