1Kung Hiram i Tyros skickade budbärare till David med stockar av cederträ och murare och snickare för att bygga Davids palats.
2Nu förstod David att HERREN hade befäst hans kungadöme och upphöjt det för hans folk Israels skull.
3David tog sig fler hustrur i Jerusalem och blev far till fler söner och döttrar.
4De söner som föddes i Jerusalem hette Shammua, Shovav, Natan, Salomo,
5Jivchar, Elishua, Elpelet,
6Nogah, Nefeg, Jafia,
7Elishama, Beeljada och Elifelet.
8Filistéerna fick höra att David var smord till kung över hela Israel, och de gav sig ut efter honom. Men David fick höra om det och drog ut mot dem.
9Filistéerna for fram och plundrade i Refaimdalen.
10Då frågade David Gud: ”Ska jag dra ut mot filistéerna? Kommer du att överlämna dem åt mig?” HERREN svarade: ”Ja, gå! Jag ska överlämna dem åt dig!”
11Då gick David till anfall vid Baal-Perasim och slog filistéerna där. David sa: ”Gud har brutit ner mina fiender genom min hand, liksom vatten som bryter fram.” Det är därför platsen kallas Baal-Perasim.
12Filistéerna hade övergett sina gudar på platsen, och David gav order om att de skulle brännas upp.
13Men filistéerna återkom och plundrade dalen igen,
14och David frågade Gud även denna gång. ”Du ska inte gå efter dem, utan ta en omväg runt bakaträden”, svarade Gud, ”och anfall dem sedan från det hållet.
15Gå till attack när du hör ljudet som av en här på marsch i trädtopparna. Då har Gud gått före dig för att slå filistéernas armé.”
16David gjorde som Gud hade befallt honom, och han slog filistéernas armé och förföljde den från Givon ända till Geser.
17Davids ryktbarhet spred sig till alla länder, och HERREN lät alla folk bäva för honom.