Psalms 58
1 Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, att han icke förgicks.
2 Ären I då dumbar, att I icke tala viljen hvad rätt är; och döma hvad likt är, I menniskors barn?
3 Ja, af blotta ondsko gören I orätt i landena; och följen efter med edra händer, och gören öfvervåld.
4 De ogudaktige äro afvoge af moderlifvet; de ljugare fara ville allt ifrå moderlifvet.
5 De rasa såsom en orm rasar; såsom en döf huggorm, den sitt öra tillstoppar;
6 Att han icke skall höra kjusarens röst; besvärjarens, den väl besvärja kan.
7 Gud, sönderbryt deras tänder i deras mun. Sönderslå, Herre, oxlatänderna af de unga lejon.
8 De skola förgås såsom vatten, det bortflyter. De skjuta med sina pilar, men de gå sönder.
9 De förgås, såsom en snigel försmäktas; såsom ene qvinnos otidig börd, se de intet solena.
10 Förr än edor törne på buskanom mogne varda, skall vreden i växtenom bortrycka dem.
11 Den rättfärdige skall glädja sig, när han en sådana hämnd ser; och skall två sina fötter uti dens ogudaktigas blod; Att man skall säga: Den rättfärdige måste det ju njuta; Gud är ju ännu domare på jordene.