Luke 14
1 När Jesus en sabbat gick in för att äta hos en av de ledande fariseerna, vaktade de på honom.
2 Och se, en man som led av vatten i kroppen stod framför honom.
3 Jesus frågade de laglärda och fariseerna: "Är det tillåtet att bota sjuka på sabbaten eller är det inte tillåtet?"
4 Men de teg. Han rörde då vid mannen och botade honom och lät honom sedan gå.
5 Och han sade till dem: "Om någon av er har en son eller så bara en oxe som faller i en brunn, skulle han då inte genast dra upp honom även om det vore sabbat?"
6 Det kunde de inte svara på.
7 När han märkte hur gästerna valde ut de främsta platserna, berättade han en liknelse för dem. Han sade till dem:
8 "När någon bjuder dig på bröllop, ta då inte den främsta platsen vid bordet. Kanske någon av gästerna är mer ansedd än du.
9 När den som har bjudit både dig och honom kommer och säger till dig: Lämna plats åt honom, då måste du skamsen inta den nedersta platsen.
10 Nej, när du är bjuden, gå och sätt dig på den nedersta platsen. När värden kommer skall han då säga till dig: Min vän, sätt dig högre upp. Då blir du hedrad inför alla de andra gästerna.
11 Ty var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd."
12 Han sade också till den som bjudit honom: "När du bjuder på middag eller kvällsmål, bjud då inte dina vänner eller bröder eller släktingar eller rika grannar. Kanske de bjuder tillbaka, och du får din belöning.
13 Nej, när du skall hålla fest, bjud fattiga och krymplingar, lama och blinda.
14 Salig är du då, eftersom de inte kan ge dig något tillbaka. Du skall få din lön vid de rättfärdigas uppståndelse."
15 En av gästerna som hörde detta sade till honom: "Salig är den som får bli bordsgäst i Guds rike."
16 Jesus sade till honom: "En man ville ordna en festmåltid och bjöd många gäster.
17 När tiden för festen var inne, skickade han ut sin tjänare för att säga till de inbjudna: Kom, nu är allt färdigt.
18 Men de började alla ursäkta sig. Den förste sade till honom: Jag har köpt en åker och måste gå ut och se på den. Jag hoppas du ursäktar.
19 En annan sade: Jag har köpt fem par oxar och är på väg att se vad de duger till. Jag hoppas du ursäktar.
20 Ännu en annan sade: Jag har gift mig, och därför kan jag inte komma.
21 Tjänaren kom tillbaka och berättade detta för sin herre. Då blev denne vred och sade till sin tjänare: Gå genast ut på gator och gränder i staden, och för hit fattiga och krymplingar, blinda och lama.
22 Tjänaren sade: Herre, vad du befallde har jag gjort, men här finns ännu plats.
23 Då sade herren till sin tjänare: Gå ut på vägar och stigar och uppmana enträget människor att komma in, så att mitt hus blir fullt.
24 Ty jag säger er att ingen av de män som var bjudna skall smaka min måltid."
25 Stora skaror följde honom, och han vände sig om och sade till dem:
26 "Om någon kommer till mig och inte hatar sin far och sin mor, sin hustru och sina barn, sina bröder och systrar, ja, även sitt eget liv, så kan han inte vara min lärjunge.
27 Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge.
28 Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig då inte först ner och beräknar kostnaden för att se om han har råd att slutföra bygget?
29 Annars, om han har lagt grunden men inte kan bygga färdigt, är det fara värt att alla som ser det kommer att håna honom
30 och säga: Den mannen började bygga men kunde inte slutföra bygget.
31 Eller vilken kung går ut i krig mot en annan kung utan att först sätta sig ner och överväga, om han med tio tusen man kan möta den som kommer emot honom med tjugo tusen?
32 Om han inte kan det, skickar han sändebud och ber om fred, medan den andre ännu är långt borta.
33 På samma sätt kan ingen av er vara min lärjunge, om han inte avstår från allt han äger.
34 Salt är bra, men om saltet mister sin sälta, hur skall man då göra det salt igen?
35 Varken för jorden eller gödselhögen duger det. Man kastar bort det. Hör, du som har öron att höra med."