Job 3
1 Sedan öppnade Job sin mun och förbannade sin födelsedag.
2 Han sade:
3 Må den dag då jag föddes bli utplånad,och den natt som sade: "En pojke är avlad."
4 Må den dagen vändas i mörker,må Gud i höjden inte fråga efter denoch inget dagsljus lysa över den.
5 Må mörkret och dödsskuggan återkräva denoch molnen sänka sig ner över den.Må mörker förskräcka den under dagen.
6 Den natten må gripas av tjockaste mörker.Den må ej fröjdas bland årets dagareller finna rum inom månadernas krets.
7 Ja, den natten må bli ofruktsam,jubel må ej höras under den.
8 Må de som besvärjer dagar förbanna den,de som förmår mana framLeviatan.
9 Må dess stjärnor förmörkas innan dagen gryr,må den förgäves vänta efter ljus,må den aldrig få se morgonrodnadens strålar.
10 Ty den stängde ej dörrarna till min moders livoch lät ej olyckan förbli dold för mina ögon.
11 Varför fick jag inte dö vid födelsen,förgås när jag kom ut ur min moders liv?
12 Varför fanns knän som tog emot mig,varför bröst där jag fick di?
13 Jag hade då legat i ro,jag hade då sovit och vilat
14 tillsammans med kungar och rådsherrar på jorden,som byggde åt sig palatslika gravar,
15 eller med furstar som ägde guldoch fyllde sina hus med silver.
16 Eller varför blev jag inte nergrävd som ett dödfött foster,som ett barn som aldrig såg ljuset?
17 Där rasar inte de ogudaktiga längre,där vilar de som uttömt sin kraft.
18 Där har alla fångar fått ro,de hör ej någon slavdrivares röst.
19 Små och stora är där lika,och slaven är fri från sin herre.
20 Varför ges ljus åt den olyckligeoch liv åt plågade själar,
21 som längtar efter döden, utan att den kommer,och söker efter den mer än efter någon skatt,
22 som gläds, ja, jublar och fröjdar sig,när de finner sin grav?
23 Varför ges liv åt en man vars väg är dold,åt en man instängd av Gud?
24 Suckan har blivit mitt dagliga bröd,och som vatten strömmar mina klagorop.
25 Ty det som förskräckte mig drabbar mig,vad jag fasade för kommer över mig.
26 Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila,ångest kommer över mig.