1Ve den trotsiga, befläckade staden, förtryckets stad.
2Den har inte lyssnat och inte tagit varning. Den förtröstar inte på Herren och tyr sig inte till sin Gud.
3Dess styresmän är som rytande lejon, dess domare som vargar — inte ett ben lämnar de kvar till morgonen.
4Dess profeter är stora i orden och fulla av svek. Dess präster kränker det heliga och gör våld på Herrens lag.
5Herren, den rättfärdige, är mitt ibland dem — han gör aldrig orätt. Var morgon fäller han sin dom, den uteblir ej då dagen gryr. Men syndaren har ingen skam i sig.
6Folkslag har jag utrotat, deras borgar ligger i ruiner. Jag har lagt gatorna öde, där färdas ingen, städerna är förhärjade och tömda på folk, ingen bor där längre.
7Jag sade: »Du skall frukta mig och ta varning, inte längre blunda för mitt hot.« Men allt ivrigare blev de i sin brottsliga framfart.
8Vänta därför, säger Herren, tills jag träder fram och vittnar mot dem. Jag har beslutat att kalla samman folk och riken för att tömma min vrede över dem, all min glödande harm. Ty hela jorden skall förtäras av min lidelses eld.
9Då skall jag förvandla folken, så att de alla talar med rena läppar, åkallar Herrens namn och tjänar honom skuldra vid skuldra.
10Från andra sidan floderna i Kush skall man frambära offer till mig.
11Den dagen skall du slippa skammen för alla synder du begått mot mig. Då skall jag befria dig från de stolta och högmodiga. Du skall inte längre förhäva dig här på mitt heliga berg.
12Jag skall lämna kvar hos dig en arm och ödmjuk skara. Herrens namn skall bli deras tillflykt.
13De som då är kvar av Israel skall aldrig göra orätt och aldrig uttala en lögn, falska ord skall aldrig komma ur deras mun. Den hjorden skall beta och vila tryggt utan att skrämmas av någon.
14Jubla, dotter Sion, ropa ut din glädje, Israel! Gläd dig, dotter Jerusalem, fröjda dig av hela ditt hjärta!
15Herren har upphävt domen över dig och undanröjt dina fiender. Herren, Israels konung, bor hos dig. Du har ingenting mer att frukta.
16Den dagen skall Jerusalem få höra: »Sion, var inte rädd, låt inte händerna sjunka i missmod.
17Herren, din Gud, bor hos dig, hjälten och räddaren. Han jublar av glädje över dig i sin översvallande kärlek.« Högt skall de fröjda sig över dig,
18de som sörjer, fjärran från tempelfesterna. Jag befriar dig i dag från den skam som du fått bära.
19Och se, när den tiden kommer skall jag ta itu med dina plågoandar. Jag skall hjälpa dem som vacklar och samla dem som skingrats. Jag skall göra dem ärade och ryktbara överallt där de lidit smälek.
20När den tiden kommer skall jag föra er hem, då skall jag kalla er samman. Jag skall göra er ryktbara och ärade bland alla jordens folk då jag vänder ert öde inför era ögon, säger Herren.