1En sång, en psalm av Asaf.
2Gud, var inte tyst, tig inte, Gud, var inte stum.
3Hör, dina fiender larmar och dina motståndare reser sig.
4Mot ditt folk smider de lömska planer, de stämplar mot dem du beskyddar.
5De säger: Kom, vi gör slut på detta folk, så att ingen längre minns Israels namn!
6De är överens om sin plan, de sluter förbund mot dig —
7Edoms stammar, ismaeliterna, Moab och hagareerna,
8Geval och Ammon och Amalek, filisteerna och de som bor i Tyros.
9Också Assyrien förenar sig med dem och ger stöd åt Lots ättlingar.
10Gör med dem som du gjorde med Midjan och med Sisera och Javin vid Kishonbäcken,
11de som förintades vid En-Dor och blev till gödsel på marken.
12Låt det gå deras furstar som Orev och Seev och deras hövdingar som Sevach och Salmunna,
13ty de säger: »Guds betesmarker vill vi göra till våra.«
14Min Gud, låt dem bli som tisteldun, som agnar i vinden!
15Som när elden bränner ner skogen och lågorna sveder bergen,
16så må du jaga dem med din storm och förskräcka dem med ditt oväder!
17Låt dem stå där med skam, så att de söker sig till dig, Herre.
18Må de känna blygsel och skräck för evigt och gå under i smälek,
19så att de inser att du ensam, du vars namn är Herren, är den Högste, mäktig över hela jorden!