1För körledaren. En dikt av David
2när Doeg från Edom hade berättat för Saul att David tagit in hos Achimelek.
3Varför skryter du över det onda och förhäver dig mot den fromme? Ständigt
4tänker du ut fördärv, din tunga är som en vässad kniv, du är full av svek.
5Du älskar det onda mer än det goda, kommer hellre med lögn än med sanning.
6Du älskar ord som gör skada och svekfullt tal.
7Därför skall Gud krossa dig för alltid, gripa dig, slita dig ur ditt tält, rycka dig bort från de levandes land.
8De rättfärdiga skall se det och bäva, och de skall le och säga:
9Där är en man som inte gjorde Gud till sitt värn. Han litade på sin rikedom, han sökte skydd i vad han ägde.
10Men jag är som ett olivträd, grönskande i Guds hus. Jag litar på Guds godhet nu och för evigt.
11Jag skall alltid tacka dig för vad du gjort och förkunna ditt namn för dina trogna, ty det är gott.