1För körledaren. En dikt av Korachs ättlingar.
2Som hjorten längtar till bäckens vatten, så längtar jag till dig, o Gud.
3Jag törstar efter Gud, efter den levande Guden. När får jag komma, när får jag träda fram inför Gud?
4Tårar har blivit min föda dag och natt. Ständigt frågar man mig: »Var är din Gud?«
5Jag överväldigas av sorg när jag minns det som var, hur jag gick i den Mäktiges hägn upp till Guds hus, med tacksägelse och glädjerop i skaran som drog upp till högtid.
6Varför är du tyngd av sorg, min själ, och full av oro? Sätt ditt hopp till Gud! Jag skall åter få tacka honom, min räddare och min Gud.
7Min själ är tyngd av sorg, därför går min tanke till dig från Jordans och Hermons land, från Misars berg.
8Djup ropar till djup i dånet av dina forsar. Alla dina brottsjöar slår samman över mitt huvud.
9Om dagen skall Herren skänka sin nåd, om natten skall jag sjunga till hans ära och be till Gud som ger mig liv.
10Jag säger till Gud, min klippa: Varför har du glömt mig? Varför måste jag gå sörjande, plågad av fiender?
11Det skär mig in i märgen när mina fiender hånar mig, när de ständigt frågar: »Var är din Gud?«
12Varför är du tyngd av sorg, min själ, och full av oro? Sätt ditt hopp till Gud! Jag skall åter få tacka honom, min räddare och min Gud.