1För körledaren. En psalm av David.
2Till dig, Herre, tar jag min tillflykt, svik mig aldrig! Du som är trofast, rädda mig,
3lyssna på mig, skynda till min hjälp. Var min klippa dit jag kan fly, borgen där jag finner räddning.
4Ja, du är min klippa och min borg. Du skall leda och styra mig, ditt namn till ära.
5Du skall lösa mig ur snaran de gillrat, du är min tillflykt.
6Jag överlämnar mig i dina händer. Du befriar mig, Herre, du sanne Gud.
7Du hatar dem som dyrkar falska gudar, men jag litar på Herren.
8Jag vill jubla av glädje över din godhet, du som såg mitt elände och tog dig an mig när jag led.
9Du gav mig inte i fiendens våld, du förde mig ut i frihet.
10Förbarma dig, Herre, jag är i nöd, mina ögon är skumma av sorgen, jag är matt till kropp och själ.
11Mitt liv rinner bort i ängslan och mina år i suckan. I nöden sviker mig kraften och benen murknar i min kropp
12för alla mina fienders skull. Jag blir hånad, jag är en börda för mina grannar, en skräck för mina vänner, de som ser mig på gatan viker undan.
13Jag är bortglömd som en död, jag är som ett krossat kärl.
14Jag hör folkhopen viska. Skräck från alla håll — de gaddar sig samman och smider planer mot mitt liv.
15Men jag förtröstar på dig, Herre, jag säger: Du är min Gud.
16I din hand ligger mina dagar, rädda mig ur mina fienders hand, från dem som förföljer mig.
17Låt ditt ansikte lysa över mig, hjälp din tjänare i din godhet!
18Herre, svik mig inte när jag ropar. Låt de gudlösa stå med skam och tystna i döden,
19låt de läppar som ljuger förstummas, deras fräcka tal mot den rättfärdige i högmod och förakt.
20Stor är din godhet, som du sparat åt dina trogna och som du ger i allas åsyn åt dem som tar sin tillflykt till dig.
21Du håller dem gömda hos dig undan människors ränker, du bevarar dem i ditt hägn undan elaka tungor.
22Lovad vare Herren, ty han var förunderligt god mot mig i nödens tid.
23Jag greps av oro och sade: Jag är bortstött från dig. Men du hörde hur jag bönföll dig, hur jag ropade till dig om hjälp.
24Älska Herren, ni hans trogna! Herren bevarar de trofasta, men de förmätna straffar han strängt.
25Var starka, fatta mod, alla ni som hoppas på Herren!