1Varför är folken i uppror, varför detta gagnlösa mummel?
2Jordens kungar reser sig och furstarna gaddar sig samman mot Herren och hans smorde.
3»Vi sliter sönder deras band och kastar av oss deras bojor!«
4Han som tronar i himlen ler, Herren ser på dem med löje.
5Nu talar han till dem i vrede, han skrämmer dem i sin harm:
6»Jag har invigt min konung på Sion, mitt heliga berg.«
7Jag vill berätta vad Herren bestämt. Han sade till mig: »Du är min son, jag har fött dig i dag.
8Be mig, så ger jag dig folken som arv och hela jorden som egendom.
9Du skall krossa dem med en spira av järn, slå sönder dem som lerkärl.«
10Konungar, besinna er, ta varning, ni jordens härskare!
11Tjäna Herren i fruktan, hylla honom i bävan!
12Annars vredgas han och ni går under, ty hans vrede kan lätt blossa upp. Lyckliga de som flyr till honom.