1Ett kväde av David. Skydda mig, Gud, jag flyr till dig.
2Jag säger till Herren: Min härskare, mitt högsta goda är du. Usla är de
3som hålls heliga i landet, dessa väldiga vill jag inte veta av.
4Låt dem ha så många beläten de vill, de som åtrår andra gudar — jag tar inte del i blodsoffren åt dem, jag tar inte deras namn i min mun.
5Herren är min andel, min bägare. Du bestämmer mitt öde.
6En ljuvlig lott har tillfallit mig, ja, min arvedel finner jag skön.
7Jag vill prisa Herren, han ger mig råd, mitt inre förmanar mig om natten.
8Jag har alltid Herren inför mig, när han står vid min sida vacklar jag inte.
9Därför gläds mitt hjärta och jublar, min kropp är i trygghet,
10ty du lämnar mig inte åt dödsriket, du låter inte din trogne se graven.
11Du visar mig vägen till liv, hos dig finns glädjens fullhet, ständig ljuvlighet i din högra hand.