1Vid Babylons floder satt vi och grät, när vi tänkte på Sion.
2I pilträden som växte där hade vi hängt våra lyror.
3De som höll oss fångna bad oss att sjunga, de som släpat bort oss bad om glada visor: »Sjung för oss en sång från Sion!«
4Men hur kunde vi sjunga Herrens sånger i ett främmande land?
5Om jag glömmer dig, Jerusalem, må min högra hand förlamas.
6Må min tunga fastna vid gommen om jag inte tänker på dig, om jag inte sätter Jerusalem högre än all annan glädje.
7Herre, tänk på Jerusalems olycksdag, hur edomeerna ropade: »Riv ner, riv ner till grunden.«
8Babylon, du förstörerska, lycklig den som får vedergälla vad du har gjort mot oss.
9Lycklig den som får ta dina späda barn och krossa dem mot klippan.