Bible

1 Vid Babylons floder satt vi och grät, när vi tänkte på Sion. 2 I pilträden som växte där hade vi hängt våra lyror. 3 De som höll oss fångna bad oss att sjunga, de som släpat bort oss bad om glada visor: »Sjung för oss en sång från Sion!« 4 Men hur kunde vi sjunga Herrens sånger i ett främmande land? 5 Om jag glömmer dig, Jerusalem, må min högra hand förlamas. 6 Må min tunga fastna vid gommen om jag inte tänker på dig, om jag inte sätter Jerusalem högre än all annan glädje. 7 Herre, tänk på Jerusalems olycksdag, hur edomeerna ropade: »Riv ner, riv ner till grunden.« 8 Babylon, du förstörerska, lycklig den som får vedergälla vad du har gjort mot oss. 9 Lycklig den som får ta dina späda barn och krossa dem mot klippan.