Bible

1 Detta är Herrens ord som kom till Mika från Moreshet när Jotam, Achas och Hiskia regerade i Juda, detta är Mikas syner om Samaria och Jerusalem. 2 Hör, alla folk, lyssna, jord och allt du rymmer! Herren, min Gud, skall vittna mot er, Herren skall vittna från sitt heliga tempel. 3 Se, Herren lämnar sin boning, han stiger ner och går över jordens höjder. 4 Bergen smälter under honom och dalar spricker upp, som när vax smälter i elden, som när vatten störtar utför branten. 5 Allt detta för Jakobs brott, för Israels folks synd! Vad är Jakobs brott, om inte Samaria? Vad är Judas folks synd, om inte Jerusalem? 6 Jag skall göra Samaria till en stenhög på fältet, en plats där vingårdar anläggs, jag skall vräka ner hennes stenar i dalen och blottlägga hennes grundmurar. 7 Alla hennes gudabilder skall krossas, allt hon horat ihop skall brännas, alla hennes avgudar skall jag förstöra. Ty för horpengar har hon skaffat dem, horpengar skall de åter bli. 8 Därför sörjer jag och klagar, jag går barfota och avklädd, ylar som schakalen, klagar som uven. 9 Samarias sår kan inte läkas, det har ätit sig in i Juda. Det onda har nått till mitt folks port, till Jerusalem. 10 »Förkunna det inte i Gat« — gråt inte så högljutt. Vältra er i stoftet i Bet Leafra. 11 Dra bort i skam och nakenhet, ni som bor i Shafir. De som bor i Saanan har inte kommit undan. Bet Haesel genljuder av klagan, det fästet har ni mist. 12 De som bor i Marot hoppas på lycka, men olyckan Herren sänt har nått till Jerusalems port. 13 Ni spände för era stridsvagnar, ni som bor i Lakish. Detta var Sions svåraste synd, Israels brott kom i dagen hos er, 14 därför måste ni skiljas från Moreshet Gat. Husen i Aksiv har blivit som en uttorkad källa för Israels kungar. 15 Åter skall jag sända en erövrare mot er, ni som bor i Maresha. Åter måste Israels härlighet fly till Adullam. 16 Skär av dig håret, raka ditt huvud i sorg över barnen som var din glädje, gör ditt huvud kalt som gamens, ty de har förts bort från dig.