Bible
Focus
On Your Ministry and Not Your Media
Try RisenMedia.io Today!
Click Here
Afrikaans
Albanian
Armenian
Belarusian
Bulgarian
Chinese (S)
Chinese (T)
Croatian
Czech
Danish
Dutch
English
Esperanto
Estonian
Farsi
Finnish
French
German
Greek
Hebrew
Hindi
Hungarian
Italian
Japanese
Korean
Latin
Latvian
Lithuanian
Macedonian
Nigerian
Norwegian
Polish
Portuguese
Romanian
Russian
Serbian
Spanish
Swedish
Tagalog
Ukrainian
Vietnamese
Zulu
B2000
Folk 1998
Karl XII 1873
NLB
NUB
RFBNT
SFB
Svenska 1917
Svenskbibel
Jonah 3
Genesis
Exodus
Leviticus
Numbers
Deuteronomy
Joshua
Judges
Ruth
1 Samuel
2 Samuel
1 Kings
2 Kings
1 Chronicles
2 Chronicles
Ezra
Nehemiah
Esther
Job
Psalms
Proverbs
Ecclesiastes
Song of Solomon
Isaiah
Jeremiah
Lamentations
Ezekiel
Daniel
Hosea
Joel
Amos
Obadiah
Jonah
Micah
Nahum
Habakkuk
Zephaniah
Haggai
Zechariah
Malachi
Matthew
Mark
Luke
John
Acts
Romans
1 Corinthians
2 Corinthians
Galatians
Ephesians
Philippians
Colossians
1 Thessalonians
2 Thessalonians
1 Timothy
2 Timothy
Titus
Philemon
Hebrews
James
1 Peter
2 Peter
1 John
2 John
3 John
Jude
Revelation
:
1
2
3
4
Swedish - B2000
1
För
andra
gången
kom
Herrens
ord
till
Jona:
2
»Bege
dig
till
Nineve,
den
stora
staden,
och
förkunna
vad
jag
befaller.«
3
Och
Jona
gav
sig
i
väg
till
Nineve,
så
som
Herren
hade
sagt.
Nineve
var
en
oerhört
stor
stad:
det
tog
tre
dagar
att
färdas
genom
den.
4
Jona
började
gå
genom
staden.
Han
gick
en
dag,
och
han
förkunnade:
»Om
fyrtio
dagar
skall
Nineve
förstöras.«
5
Folket
trodde
på
vad
Gud
hade
sagt.
De
utlyste
en
fasta,
och
alla,
stora
som
små,
klädde
sig
i
säcktyg.
6
När
Nineves
kung
fick
höra
vad
som
skett
steg
han
upp
från
sin
tron,
tog
av
sin
mantel,
svepte
sig
i
säcktyg
och
satte
sig
i
gruset.
7
Och
i
Nineve
kungjordes
ett
påbud
från
kungen
och
hans
råd:
»Inga
människor
och
inga
djur,
varken
får
eller
kor,
får
äta
och
dricka,
gå
i
bet
eller
vattnas.
8
Både
människor
och
djur
skall
bära
säcktyg
och
ropa
högt
till
Gud.
Var
och
en
skall
upphöra
med
sin
ondska
och
sina
övergrepp.
9
Kanske
kommer
Gud
att
ångra
sig
och
stilla
sin
vrede,
så
att
vi
inte
går
under.«
10
När
Gud
såg
vad
de
gjorde,
att
de
upphörde
med
sin
ondska,
avstod
han
från
det
onda
han
hotat
dem
med;
han
lät
det
inte
ske.