Job 5
1 Ropa bara! Finns det någon som svarar? Vem av de heliga vänder du dig till?
2 Grämelse tar livet av dåren, förbittring dräper den oförnuftige.
3 Jag såg en dåre som levde trygg, men plötsligt drabbade förbannelse hans hem,
4 hans barn var bortom räddning, värnlösa krossades de i rätten.
5 Vad de skördat slukade de hungrande, [---] de törstande ville åt deras egendom.
6 Olycka växer inte ur jorden, ofärd spirar inte ur marken.
7 Nej, människan själv föder ofärd, så visst som lågorna stiger mot höjden.
8 Själv skulle jag vända mig till Gud, för Gud skulle jag lägga fram min sak.
9 Han gör större ting än någon kan fatta, fler under än någon kan räkna.
10 Han skänker regn åt jorden och vattnar markerna.
11 Han upphöjer de ringa och för de betryckta i säkerhet.
12 Han korsar de slugas planer, så att ingenting lyckas för dem.
13 Han snärjer de kloka i deras slughet, de listigas ränker får ett brått slut.
14 De omvärvs av mörker på ljusan dag, famlar mitt på dagen som om det var natt.
15 Så räddar han från deras tungors svärd, räddar den svage från den som har makt.
16 Det tänds ett hopp för den fattige, och ondskan tvingas till tystnad.
17 Lycklig den människa som tuktas av Gud. Förkasta inte den Väldiges fostran!
18 Han som sargar förbinder också, de händer som sårar ger läkedom.
19 Ur sex olyckor räddar han dig, ja, ur sju kommer du undan.
20 I hungersnöd skonar han dig från döden, i krig från svärdet.
21 Mot förtalets gissel är du skyddad och fruktar inte våldet som kommer.
22 Mot våld och nöd kan du le, och vilddjuren fruktar du inte,
23 ty du står i förbund med markens stenar och lever i fred med de vilda djuren.
24 Du skall finna att allt går väl i ditt hus, när du går runt på dina ägor saknar du inget.
25 Du skall se din släkt bli talrik, din avkomma bli som gräset på marken.
26 När du kommit till mognad läggs du i graven, liksom kärven bärgas när tiden är inne.
27 Detta har vi funnit, och så är det. Lyssna, och inse det även du!