Job 16
1 Job sade:
2 Sådant har jag hört så det räcker, eländiga tröstare är vad ni är.
3 Har du slutat prata i vädret, eller har du mer på hjärtat?
4 Jag skulle också kunna tala som ni, om ni vore i mitt ställe, hålla långa utläggningar och skaka på huvudet.
5 Jag skulle komma med stärkande fraser, ge lindring med läpparnas tröst.
6 Talar jag, lindras inte min smärta, tiger jag, slipper jag den inte.
7 Han har tömt mig på all min kraft, så att alla omkring mig förfäras.
8 Min skrumpnade hud har blivit ett vittne, min tärda gestalt anklagar mig.
9 Jag har blivit ett byte för hans rasande vrede, han har visat tänderna mot mig och genomborrat mig med hätska blickar.
10 Man hångrinar mot mig, skymfar mig och slår mig i ansiktet, alla går emot mig i flock.
11 Gud har utlämnat mig åt brottslingar, kastat mig i syndares händer.
12 Mitt i min trygghet skakade han om mig, grep mig i nacken och krossade mig. Han gjorde mig till mål för sina pilar,
13 hans skyttar omringade mig. Skoningslöst genomborrade han mina njurar och lät min galla rinna ut på marken.
14 Han har slagit bräsch efter bräsch och stormat fram mot mig som en kämpe.
15 Säck har jag sytt till min skorviga kropp, jag ligger maktlös i gruset.
16 Ansiktet bränner av gråt, det mörknar för min blick.
17 Ändå har mina händer aldrig fläckats av våld, och min bön har varit utan synd.
18 Täck inte över mitt blod, o jord! Låt dess rop aldrig tystna!
19 Ja, i himlen har jag mitt vittne, i höjden min förespråkare.
20 Mina vänner hånar mig bara, jag vänder mig till Gud med min gråt.
21 Må han försvara en dödlig inför Gud, så som en människa försvarar en annan.
22 Mitt korta liv är snart förbi, jag vandrar den väg som ingen går tillbaka.