1Så säger Herren: Himlen är min tron och jorden min fotapall. Vad för ett hus kan ni bygga åt mig, vad för en viloplats?
2Allt detta har mina händer gjort, allt detta är mitt, säger Herren. Den ödmjuke och förkrossade tar jag mig an, den som bekymrar sig om mitt ord.
3Man slaktar tjurar och dräper människor, man offrar får och bryter nacken av hundar, man skänker matoffer och frambär svin, offrar rökelse och hyllar avgudar. De har valt att gå sina egna vägar och njuter av sina vidrigheter.
4Därför har jag valt att gå hårt fram och låter dem drabbas av det de fruktar. Ty jag ropade men ingen svarade, jag talade men de lyssnade inte, de gjorde det som var ont i mina ögon, valde det som misshagade mig.
5Hör Herrens ord, ni som bekymrar er om hans ord. Era bröder som hatar er och stöter ut er för mitt namns skull, de säger: »Må Herren visa sin makt, så att vi får se er glädjas.« Men de skall stå där med skam.
6Hör larmet från staden, hör dånet från templet, dånet när Herren vedergäller sina fiender för vad de gjort.
7Innan värkarna kommit föder hon, innan smärtorna börjat får hon en son.
8Vem har hört något sådant, vem har sett något liknande! Kan ett land födas på en dag, ett folk bli till på ett ögonblick? Ja, Sion föder sina barn så snart som värkarna börjar.
9Skulle jag låta fostret tränga fram och sedan hindra födelsen? säger Herren. Skulle jag som låter födelsen ske stänga moderlivet? säger din Gud.
10Gläds med Jerusalem, jubla över henne, alla som älskar henne. Dela hennes glädje, alla som har sörjt över henne.
11Då kan ni dia er mätta och finna tröst i hennes famn, suga och njuta hennes tunga bröst.
12Så säger Herren: Jag leder lycka till henne som en flod, folkens skatter som en forsande ström. Hennes barn skall bli burna i famnen och bli gungade på knäet.
13Som en mor tröstar sitt barn, så skall jag trösta er. I Jerusalem skall ni finna tröst.
14När ni ser det skall era hjärtan glädjas, era kroppar få nytt liv som det friska gräset. Herrens tjänare skall lära känna hans makt, fienderna hans vrede.
15Se, Herren kommer i eld, hans vagnar är som en stormvind. Han släpper lös sin glödande vrede, straffar med lågor av eld.
16Ja, med eld och svärd straffar Herren alla människor, många skall dräpas av Herren.
17De som helgar och renar sig för att gå in i trädgårdarna, [---] de som äter svinkött, kräldjur och råttor, de skall alla gå under, säger Herren.
18Jag kommer för att samla alla folk och alla språk. De skall komma och se min härlighet.
19Jag skall göra ett tecken bland dem och sända dem som överlevt till de andra folken, till Tarshish, Put och Lud, till Meshek, Tuval, Javan och de fjärran kustländerna, som inte har hört om mig och inte har sett min härlighet. De skall förkunna min härlighet bland de andra folken.
20Och de skall föra alla era bröder från folken som en offergåva till Herren, på hästar och vagnar, i kärror, på mulåsnor och kameler, till mitt heliga berg, Jerusalem, säger Herren, så som Israels folk för sina offergåvor i rena kärl till Herrens tempel.
21Även bland dem skall jag välja några till präster och leviter, säger Herren.
22Liksom den nya himmel och den nya jord som jag skapar skall bestå inför mig, säger Herren, så skall er ätt och ert namn bestå.
23Nymånadsdag efter nymånadsdag, sabbat efter sabbat skall alla människor komma och tillbe mig, säger Herren.
24Man skall gå ut och beskåda liken efter dem som förbröt sig mot mig: maskarna i dem skall aldrig dö och elden aldrig slockna. Den synen blir en fasa för alla.