1Herrens arm är inte för svag för att rädda, hans öra inte för dövt för att höra.
2Det är era synder som skiljer er från er Gud, era brott får honom att vända sig bort och inte höra.
3Era händer är fläckade av blod, era fingrar av synd, era läppar uttalar lögner, på era tungor finns svek.
4Ingen anklagar någon rättvist, ingen fäller en ärlig dom. De förtröstar på tomhet, deras ord är falska, de går havande med ofärd och föder olycka.
5De kläcker ormägg och väver spindelväv. Den som äter deras ägg dör, en giftorm kläcks om de krossas.
6Deras väv duger inte till kläder, deras verk inte att skyla sig med. Deras gärningar bringar olycka, våldsdåd förövar de.
7De skyndar till allt som är ont och är snara att utgjuta oskyldigt blod. Deras planer bringar olycka, våld och förödelse kantar deras väg.
8Vägen till lycka känner de inte, där de går finns ingen rätt. De slår in på orätta vägar, den som vandrar där finner ingen lycka.
9Därför är rätten långt ifrån oss, rättfärdigheten når oss inte. Vi hoppas på ljus men mörker råder, på solens glans men vandrar i dunkel.
10Vi famlar längs väggen som blinda, famlar som om vi saknade ögon, mitt på dagen snavar vi som när det skymmer, mitt i livet är vi som de döda.
11Alla brummar vi som björnar, klagar som duvor. Vi väntar på vår rätt, men förgäves, på räddningen, men den är långt ifrån oss.
12Många är våra brott, det vet du, våra synder vittnar mot oss. Vi tänker på våra brott och vet att vi har felat.
13Vi har avfallit och förnekat Herren, vänt oss bort från vår Gud. Våld och falskhet har vi förkunnat, viskat lögner vi själva tänkt ut.
14Rätten trängs tillbaka, rättfärdigheten stannar på avstånd, ärligheten snubblar på torget, redbarheten kan inte komma fram.
15Ärligheten har gått förlorad, den som skyr det onda blir plundrad. Herren såg med misshag att det inte fanns någon rätt.
16Han såg att ingen trädde fram och häpnade över att ingen ingrep. Då gav hans styrka honom seger, hans rättfärdighet var hans stöd.
17Han klädde sig i rättfärdighetens harnesk och satte segerns hjälm på sitt huvud, klädde sig i hämndens dräkt och svepte sig i harmens mantel.
18Med vrede lönar han sina fiender för vad de har gjort, han vedergäller sina ovänner, vedergäller fjärran länder.
19Från öst till väst skall man frukta Herrens namn och hans härlighet, när han kommer likt en våldsam flod som Herrens vind driver fram.
20Han kommer till Sion som befriare, till dem i Jakob som upphör med sina brott, säger Herren.
21Detta är mitt förbund med dem, säger Herren: Min ande som fyller dig och mina ord som jag har lagt i din mun skall alltid bli kvar hos dig och dina barn och dina barns barn, säger Herren, nu och för evigt.