1Vakna upp, vakna upp, klä dig i din styrka, Sion, klä dig i din högtidsskrud, Jerusalem, heliga stad. Ingen oomskuren och oren skall mer komma in i dig.
2Skaka dammet av dig, res dig, du fångna Jerusalem, lös bojorna kring din hals, du fångna dotter Sion.
3Så säger Herren: Ni blev sålda för ingenting, och utan betalning skall ni friköpas.
4Så säger Herren Gud: Mitt folk begav sig för länge sedan till Egypten för att bo där en tid. Sedan förtrycktes de orättfärdigt av Assyrien.
5Men vad sker här? säger Herren. Mitt folk har förts bort för ingenting, de som härskar över dem jublar, säger Herren. Mitt namn smädas hela tiden.
6Men mitt folk skall få lära känna mitt namn, den dagen skall de inse att jag är den som talar. Jag är här.
7Härligt är att höra budbärarens steg när han kommer över bergen, han som bär bud om seger, som ropar ut goda nyheter, bär bud om räddning och säger till Sion: »Din Gud är konung!«
8Hör, dina väktare ropar och jublar. Med egna ögon ser de hur Herren vänder åter till Sion.
9Brist ut i jubel, Jerusalems ruiner, Herren tröstar sitt folk och friköper Jerusalem.
10Herren visar sin makt och helighet inför alla folk, hela jorden skall se hur vår Gud räddar oss.
11Bort, bort! Dra ut därifrån, rör inte vid något orent! Håll er rena när ni drar ut, ni som bär Herrens kärl.
12Ni drar ju inte ut i hast, ni är inte på flykt, ty Herren går framför er, Israels Gud går sist i ert tåg.
13Min tjänare skall ha framgång, han skall bli upphöjd, mäktig och ärad.
14Många förfärades över honom, så vanställt var hans yttre, så föga mänskligt hans utseende.
15Men nu får han många folk att häpna, och kungar förstummas inför honom, ty de ser något de aldrig hört talas om, bevittnar något de aldrig anat.