1Budskap om Tyros. Klaga, Tarshish-skepp, er trygga hamn ligger öde! När de kom åter från kitteernas land fick de veta vad som hänt.
2Förstummas, ni som bor vid kusten, köpmän från Sidon, staden vars utsända for
3över vida vatten. Med Shichors säd, Nillandets skördar, drev de handel bland folken och fick så sin bärgning.
4Vilken skam, o Sidon, du havets fästning, som måste säga: »Jag har inga barn, jag föder inte mer, ser inga pojkar växa upp och fostrar inga flickor.«
5När egypterna får höra detta bävar de som när de hörde om Tyros.
6Dra bort till Tarshish! Klaga, ni som bor vid kusten!
7Är detta er glada stad som stått sedan urminnes tid och vars folk for vida omkring och bodde i främmande land?
8Vem har beslutat detta om Tyros, drottningen, vars köpmän var furstar, vars krämare var stormän på jorden?
9Herren Sebaot har beslutat detta för att kväsa allt stolt och ståtligt och kuva jordens stormän.
10Odla upp ditt land, ty för Tarshish-skeppen finns inte mer någon hamn.
11Han sträckte ut sin hand över havet, han fick riken att vackla. Herren gav befallning att Kanaans fästen skulle krossas.
12Han sade: »Det är slut med all din glädje, Sidon, du misshandlade jungfru. Drar du bort till kitteernas land skall du inte heller där finna ro.«
13[---]
14Klaga, Tarshish-skepp, er trygga hamn ligger öde!
15När den tiden kommer skall Tyros ligga bortglömt i sjuttio år, motsvarande en konungs tid. Då sjuttio år har gått skall det bli med Tyros som med horan i visan:
16»Ta din lyra och dra runt i staden, gamla bortglömda hora! Spela vackert och sjung dina sånger, så att de minns dig igen.«
17Då sjuttio år har gått skall Herren ta sig an Tyros. Hon skall åter tjäna sitt uppehälle genom att hora med all världens riken, över hela jorden.
18Men det hon förtjänar som hora skall vara helgat åt Herren, inte samlas i skattkamrarna. Förtjänsten skall tillfalla dem som bor inför Herren, så att de har att äta i överflöd och kan klä sig praktfullt.