1Sjung en sorgesång om Israels furstar:
2Ett lejon var din mor, en lejoninna bland lejon! Bland lejonen hade hon sitt läger och fostrade där sina ungar.
3En av ungarna hon födde upp blev ett starkt lejon. Han lärde sig riva sitt byte, människor blev hans rov.
4Men folken bådades upp mot honom. Han fångades i deras jaktgrop, han släpades med krokar bort till Egypten.
5När hon såg att hon väntat förgäves, att allt hopp var ute, tog hon en annan av sina ungar och fostrade honom till ett starkt lejon.
6Han strövade kring med flocken och blev ett starkt lejon. Han lärde sig riva sitt byte, människor blev hans rov.
7Han förstörde deras palats och lade deras städer i ruiner. En hel värld kände skräck när hans rytande hördes.
8Från länderna runt omkring kallade man samman folk. De bredde ut sitt nät för honom, och han fångades i deras jaktgrop.
9De satte på honom halsträ och krokar, släpade honom till kungen i Babylon och spärrade in honom där. Aldrig mer skulle hans rytande höras på Israels berg.
10Din mor var som en vinstock i vingården, planterad vid vatten, rik på rankor och frukt tack vare det ymniga vattnet.
11Den fick starka grenar som skulle bli härskarspiror. Den växte högt upp bland molnen, den var reslig med täta rankor och syntes vida omkring.
12Men i vrede rycktes den upp och kastades på marken, östanvinden torkade ut dess frukt. De starkaste grenarna bröts, de vissnade och förtärdes av eld.
13Nu är vinstocken planterad i öknen, i torkans och törstens land.
14Från grenarna spreds elden, den förtärde rankor och frukt. De starkaste grenarna är borta, någon härskarspira finns inte mer. Denna sång är en sorgesång, en sorgesång har den blivit.