1Så säger Herren: Brott på brott har Moab hopat, jag vill inte dröja med domen. Benen av Edoms kung har de bränt till kalk.
2Jag skall sända eld mot Moab, den skall härja Keriots borgar, och Moab skall dö vid vapendån, vid stridsrop och lurars larm.
3Jag skall förgöra dess härskare, alla dess stormän skall jag dräpa med honom, säger Herren.
4Så säger Herren: Brott på brott har Juda hopat, jag vill inte dröja med domen. De har förkastat Herrens lag och inte hållit hans bud, de falska gudar som deras fäder dyrkade har lett dem vilse.
5Jag skall sända eld mot Juda, den skall härja Jerusalems borgar.
6Så säger Herren: Brott på brott har Israel hopat, jag vill inte dröja med domen. De säljer den oskyldige för pengar och den fattige för ett par skor.
7De trampar ner de svaga och skuffar undan de hjälplösa. Far och son går till samma kvinna. Så vanärar de mitt heliga namn.
8Vid alla altaren vräker de sig på kläder de fått som pant, och i sin Guds hus dricker de vin som de tagit i mät.
9Ändå var det jag som röjde undan amoreerna för er, fast de var höga som cedrar och kraftiga som ekar — jag förstörde dem helt, från rot till krona.
10Ändå var det jag som förde er ut ur Egypten och ledde er i öknen i fyrtio år och lät er inta amoreernas land.
11Jag kallade några av era söner till profeter och några av era unga män till nasirer. Var det inte så, israeliter? säger Herren.
12Men ni gav nasirerna vin att dricka, och profeterna förbjöd ni att förkunna.
13Se, jag skall låta marken skaka under er, som en fullastad halmkärra skakar.
14Då har den snabbe ingenstans att fly, den starke har ingen nytta av sin kraft, den tappre kan inte rädda livet,
15bågskytten kan inte hålla stånd, den snabbfotade hinner inte undan, ryttaren kan inte rädda livet.
16Den tappraste bland de tappra skall den dagen kasta sina vapen och fly, säger Herren.